Vi anlände till Ulleråkers området och hittade rätt snabbt Ulleråker höghuset.
Vi gick ett varv och kände på alla dörrar; låst. Men efter en stund råkade
Tammy av en slump hitta våran ingång in. Jag tänker inte avslöja vart eller
hur vi tog oss in, de lämnar jag osagt. Men vi tog oss in, och började undersöka
lite av huset, från grunden och succesivt uppåt. Dock undersökte vi långt ifrån hela
huset, men vi skulle få tid att återkomma dit, men det är en annan historia.
På undre plan fanns en inte allt för nyanvänd bassäng.
Stolen ni kan se var till för det handikappade patienterna.
Varför det låg remmar på botten av den har vi ingen aning om.
I den djupaste delen fanns det fortfarande vatten kvar, vilket nog inte
syns så tydligt på bilden.
Vi vandrade runt i de långa korridorerna, och alla dörrar var öppna,
klassisker när ma är ute på UE på sådana ställen.
Tammy hittade ett rum med en sjukhussäng och en ribbstol.
Jag lyckades nog inte fånga den riktig kännslan på bild,
men jag kan lova att de va rätt creepy.
Detta rummet vill jag tillbaka till. Varför vi inte kollade pappren som fanns där vet jag inte,
vem får sörsöka hitta till det rummet igen,
Det fanns många små skrubbar och i princip alla toaletter var handikapp anpassade.
Vi hittade även en tavla, där andra UEare hade skrivit. Självklart
skrev vi dit våra namn också.
En reception.
Jag höll seriöst på att skita på mig (inte bokstavligt talat) när Tammy ropade på
mig, och såg halvt skräckslagen ut och tyst pekade in i ett rum.
Det låg en rejäl jacka inne i ett halvt demolerat omklädningsrum.
En jacka som vi antog tillhörde en man. Så vi vart rejält nojjiga där ett tag.
Tänk om de var en galen uteliggare som bodde där och ogillade sällskap?
Men vi var ensamma, vad vi vet i alla fall.
Trånga små duschar.
På väg upp vid huvudentren.
Huvudentren, där kan jag iaf avslöja att det alltid lyser.
En trist korridor.
Som döljde ett igenmurat rum.. Vad finns där bakom?
Man börjar ju undra..
Inne i ett låst rum stod en lärnbur med massa olika apparater.
Tammy hittade även detta, under en kateder vid en av receptionerna
"Rum 132". Det var jävligt läskigt, kanske var det så att rummet vi var inne
i var rum 132, eller kanske var det ett meddelande från någon som önskar
att någon skulle hitta det ? Vem vet..
Vi var dock inte där inne så värst jätte länge. Jag minns faktiskt inte
varför vi gav oss av så tidigt. Jag hittade ett nyckelskåp. Så jag tog nyckeln
till skåpet. Skåpet var full av nycklar. Med namn och nummer på, samt
förkortningar eller något som man inte riktigt förstår. Så vi ska väll försöka
hitta vart nycklarna passar någonstans. Det finns en hel del låsta dörrar osv.
Och vi har en hel del kvar att utforska. Så vi lämnar inte riktigt Ulleråker bakom
oss än. De finns mer att finna där inne än tomma rum och vita koridorer.
Jag känner det på mig.
//Kimmy. ♥
